Svenska institutet och Narva
Det finns få städer i Östersjöområdet som har en så historisk klang som Narva. Men dagens Narva är fjärran från den östliga utpost i Stormaktssverige där Karl XII besegrade ryssarna i det berömda slaget år 1700.
1991 blev Estland liksom Lettland och Litauen åter fria stater. Sveriges ambassad i Tallinn kom tidigt att intressera sig för just staden Narva och tog tidigt kontakt med SI för att få igång olika samarbetsprojekt med Narva.
Narva var före mars 1944 norra Europas bäst bevarade barockstad. I mars 1944 bombades staden av sovjetiskt flyg. När den byggdes upp igen på 1950-talet sopades alla spår av gamla Narva bort. Staden estniska befolkning tvingades därifrån och in flyttade ryssar österifrån.
SI:s första insats i Narva var att sända dit en svensklärare. På lärarhögskolan i Narva fanns, precis som på flera platser i Estland, ett stort antal studenter som ville läsa svenska. Svenskundervisningen kom igång 1992 och redan påföljande sommar kom det några studenter från Narva till SI:s sommarkurs på Tjörn.
Hösten 1994 beslöt man på SI att utöka samarbete med Narva. Stadens ryska befolkning hade svårt att finna sin plats i den unga republiken Estland. Tillsammans med ambassaden fick SI i uppdrag att ge stöd i olika former till den pågående i integrationsprocessen av stadens befolkning. I praktiken innebar det dels stöd till undervisningen i estniska dels ett utökat kultursamarbete som skulle få Narvaborna att känna en gemensamt med grannarna runt Östersjön.
Utställningar, bibliotekssamarbete, jämställdhetsprojekt var några av de projekt som SI genomförde i Narva. Hösten 1999 visades också Ulla Lembergs utställning "Världens kvinnor” som väckte stor uppmärksamhet och som fick kvinnorna i Narva att blida ett eget kvinnligt nätverk.
SI:s största insats i Narva ägde rum år 2000. Efter viss tvekan hade man bestämt att Sverige skulle medverka i 300-årsminnet av slaget i Narva. Utställningar, seminarier, barnkulturprojekt planerades in för hösten 2000. Men det stora eventet var ändå avtäckningen av ett nytt Lejonmonument i Narva.
1936 hade Sverige rest ett monument till minnet av slaget. Monumentet var en kopia av lejonet på Lejonbacken i Stockholm. Men under 2:a världskriget försvann monumentet. Men vad Narvaborna önskade sig mest av allt var just ett nytt monument. Att kopiera lejonet från Lejonbacken visade sig vara en oöverstiglig uppgift. Men på konsthögskolan på Skeppsholmen fanns ett mindre lejon man kunde gjuta en kopia av.
Ola Olsson, som då jobbade på SI, fick uppdraget att administrera hela projektet. Olas insats var fantastisk, han trollade med knäna och utan att belasta SI:s budget ordnade han en gjutform av lejonet som sen skickades till Tallinn där man göt en kopia. Brons hade man tydligen gott om: det sades att de smälte ner gamla monument av föraktade kommunistledare vilka en gång prytt torg och platser runt om i Estland.
Den stora dagen ägde rum i oktober 2000. Sveriges utrikesminister Lena Hjelm-Wallén invigde monumentet tillsammans med Estlands dåvarande försvarsminister. Själva invigningsceremonin fick en gammaldags prägel, musikkåren spelade, soldater paraderade och från Sverige hade Smålands karoliner alldeles på eget bevåg kommit till Narva för att inför en entusiastisk publik uppträda i karolineruniformer.
Invigningen av lejonmonumentet var SI:s sista stora projekt i Narva. I och med Estlands inträde i EU försvann de generösa bidragen för samarbete med de nya demokratierna på andra sidan Östersjön.
Av Hans Lepp