Barbro Possne och svensklektorerna i Warszawa
Det här är berättelsen om ett lektorsmöte i Warszawa. Året var 1989. Svensklektorerna vid de polska universiteten skulle samlas vid ett möte på svenska ambassaden. SI-medarbetaren Barbro Possne fick i uppdrag att leda mötet.
Det var en gång …
Resan till Warszawa startade en lördag i november med flyg. Vid ankomsten mötte ambassadpersonal. Under helgen fick jag tillfälle att se mig omkring i en - som jag minns - grå och trist stad om man bortser från den så kallade Gamla stan.
Fyra lektorer deltog i lektorsmötet. De hade tillträtt sina tjänster hösten 1989 - två vid universitetet i Gdansk, en vid vardera universitetet i Krakow och Poznan. Vid universitetet i Krakow tjänstgjorde ytterligare en lektor. En svensk lärare vid universitetet i Warszawa innehade där en tjänst som dock inte förmedlats av Svenska institutet. Vid universitetet studerade 22 elever i årskurs 1.
Lektorsmötet gav var och en av lektorerna tillfälle att träffas och diskutera situationen vid sitt universitet. Något man undrade över var, varför studenternas närvarofrekvens och motivation sjönk efter tredje läsåret då många vistats i Sverige en längre period. Intresset för studierna kom åter först då man började skönja examen. Bristen på kopieringspapper, dålig kvalité på ”svarta tavlan” samt total avsaknad av AV-materialutrustning tog man också fram som ett problem för studenterna och undervisningen.
Vidare lämnades information om ett stipendium till minne av den polske översättaren Zygmunt Lanowski. Som avslutning på lektorsmötet visades ett uppskattat läromedel – videokassetten ”Det bortglömda landskapet” berättad och illustrerad av Stig Claesson – Slas. Ambassadörsparet Birgit och Jean-Christophe Öberg bjöd på lunch i det vackra residenset.
Återfärden till Sverige blev något dramatisk då planet från Köpenhamn som skulle hämta passagerarna på Warszawa flygplats av någon anledning inte startade. Högtalarna meddelade detta och följden blev att ett annat flygbolag tog över så att vi flög via Zürich till Arlanda – en försening för oss passagerare med många timmar. Tänk om man hade kunnat kommunicera med mobil då och meddela familjen!
Men - tout est bien qui finit bien!