Barnomsorg och skola i Sverige
Enligt Unicef är Sverige ett av de bästa länderna i världen för barn att leva i. Sverige var till exempel först med att i lag förbjuda barnaga, vilket skedde redan 1979, och svensk lagstiftning säkerställer att barnen är väl skyddade. Flera organisationer är också engagerade i barnens välbefinnande.
Barnombudsmannen, som är en statlig myndighet, har till uppgift att företräda barns och ungas rättigheter och intressen. Barnombudsmannen är skyldig att följa FN:s konvention från 1989 om barnets rättigheter och bevaka att den efterlevs i samhället. Sverige var för övrigt ett av de första länderna som skrev på konventionen.
Av de 9,4 miljoner människor som bor i Sverige är nästan 2 miljoner under 18 år. Drygt 70 procent av barn och ungdomar under 18 bor med båda sina biologiska föräldrar, medan nästan en tredjedel har en styvfar eller styvmor. En femtedel bor med en ensamstående förälder. 80 procent av barnen har en mamma som är förvärvsarbetande, och 90 procent har en pappa som förvärvsarbetar.
Föräldraledigheten i Sverige är bland de mest generösa i världen. För varje barn som föds får föräldrarna 480 dagars betald ledighet, som ska tas ut innan barnet fyller åtta år. Mammorna tar ut flest dagar, men allt fler pappor är hemma med sina barn och tar nu ut omkring 20 procent av den totala föräldraledigheten.
Skolan är kostnadsfri i Sverige (utom förskolan och högre utbildning), och de första nio åren är obligatoriska. Barnen börjar skolan vid sju års ålder (sexåringarna går i förskoleklass) och går ut när de är 15–16 år. De flesta fortsätter sedan på gymnasiet. Från sex till tolv års ålder har barnen också möjlighet att vara på fritidshem före och efter skolan.
Både i grundskolan och på gymnasiet har eleverna rätt till modersmålsundervisning om de har ett annat modersmål än svenska. De har också rätt att få studiehandledning i andra ämnen på sitt modersmål.