När folket tog makten över svenskan
För några år sedan hände det plötsligt något med svenskarna – i fikarum och på fester började folk småprata om språk. Det klassiska samtalsämnet väder hade äntligen fått en värdig konkurrent. Maria Kapla och Johannes Ståhlberg har frågat Ola Karlsson på Språkrådet om hur det kunde bli så. De har också träffat några svenska studenter för att höra hur de ser på sitt modersmål.

På Sveriges officiella språkvårdsorgan, Språkrådet, studerar man svenskans utveckling och ger råd i alla tänkbara språkfrågor. Där har förändringen av folks attityder till svenska språket inte gått obemärkt förbi. Språkvårdaren Ola Karlsson menar att intresset för språk har ökat i hela samhället under de senaste åren, och han tror att det finns flera olika skäl till det.
– Vi har fått en popularisering av språk och språkfrågor med tv-programmet "Värsta språket" och tidskriften Språktidningen. Vi har fått en exponering av övergripande språkfrågor genom svensk språkpolitik och den första svenska språklagen 2009, och vi har framför allt sett en teknikrevolution som har demokratiserat skrivandet: alla skriver i dag, både för att man kan (som i bloggar) och för att man måste (i nästan alla yrken).
Svenska med humor
Den popularisering som Ola Karlsson pratar om började för nästan tio år sedan, och svenska folket var helt oförberedda där de satt bekvämt tillbakalutade i tv-sofforna och zappade runt lite mellan kanalerna. Rätt som det var dök en ljuslockig ung man med ett litet skägg upp i rutan. Det var komikern Fredrik Lindström. Aha, perfekt, äntligen en stunds avkoppling, tänkte svenskarna. Men en bit in i programmet gick det upp ett ljus – Fredrik Lindström var inte bara komiker. Han var också språkvetare, och just nu höll han som bäst på att undervisa oss i svenska samtidigt som vi kiknade av skratt.
Tv-programmet ”Värsta språket” som hjälpte till att öppna svenskarnas ögon för att deras språk var något kul och intressant, hade ett tydligt budskap: vi som använder svenskan äger också vårt eget språk. Det är inte statiskt utan utvecklas hela tiden, och det som var rätt förr behöver inte nödvändigtvis vara korrekt i dag.
Kanske var det just det budskapet som behövdes för att många skulle sluta att vara rädda för att göra fel och i stället börja njuta av sitt språk. Genomslaget var i alla fall enormt, och när tidskriften Språktidningen lanserades några år senare surfade den på framgångsvågen och blev en succé.
Folket har rätt – reglerna fel
Svenskarnas språkintresse är med andra ord på topp, även om de flesta av oss kanske inte alltid funderar så mycket över vad som är rätt eller fel. Men sådana frågor dyker upp förr eller senare för alla som skriver – och då är frågan vem som har svaren. Om användarna själva äger språket är det ju inte självklart att regelboken har rätt. Ola Karlsson på Språkrådet märker av också detta.
– Demokratiseringen av skrivandet har också inneburit en demokratisering av makten över språket. Fler grupper och källor är normgivare för språk i dag, och många förlitar sig mer på kollegans eller grannens språk, alltså det man uppfattar som konventionen, än på språkvården. Fler frågor handlar nu om vem som bestämmer över språket och om skillnaden på regler, konventioner och språkbruk – vilken stavning är rätt, den som är vanligast eller den som står i ordböckerna? Allt fler tycker att det är reglerna det är fel på när de inte stämmer med bruket.
Toleranta språkanvändare med problem
Det kan låta lite rörigt – svenskans demokratisering verkar samtidigt också ha gjort språket mer anarkistiskt. Vi verkar helt enkelt göra lite som vi vill. Fast man kan förstås också uttrycka det mer positivt: svenskarna har blivit tolerantare och mer medvetna om att språket kan se olika ut beroende på vem som använder det och i vilket sammanhang. Ändå är inte allt bara frid och fröjd. Ola Karlsson listar en lång rad med språkproblem som vi svenskar brottas med.
– Den sociala utjämningen i samhället gör att vi är osäkra på tilltal och hälsningsfraser: får man säga du till kungen, och är Mvh okej eller måste man skriva ut Med vänliga hälsningar? Den ökade visualiseringen av texter ger problem med särskrivningar och logotypskrivningar: ska man skriva Iphone eller iPhone?
Dessutom ställer blandningar av talspråk och skriftspråk till det för oss. Många börjar bli osäkra på när, eller om, man får skriva sen, sånt och dom i stället för sedan, sådant och dem. Och hur ska man göra med alla engelska lånord? Ska de stavas och böjas på svenska eller engelska?
Problemen hopar sig, och då hjälper det inte ens att vi fick vår första språklag i Sverige 2009. Att svenska språket numera har laglig status som huvudspråk i Sverige innebär nämligen inte att polisen rycker ut om någon skulle särskriva, blanda ihop talspråk och skriftspråk eller säga du till kungen. Det är nog något som de flesta är ganska tacksamma över – språk är ju trots allt ständigt under utveckling och förändring tack vare alla oss som använder det. Det är i alla fall vad komikern Fredrik Lindström har lärt svenska folket.
Lyssna på ett program om hur svenska studenter ser på sitt modersmål
Intervju med svenska studenter om deras förhållande till sitt modersmål (Ljudfil Mp3 – ca 6 min)
Textfil (pdf):
Du kan också läsa texten till ljudinslaget samtidigt som du lyssnar. Ladda ner texten här.
Av Maria Kapla och Johannes Ståhlberg
2011-10-24
 |
Maria Kapla och Johannes Ståhlberg är frilansjournalister och har tidigare arbetat som svensklektorer i Ryssland. |
Åsikterna som framförs i artikeln är skribenternas egna.