Förändringar i svenska språket
Precis som andra språk, förändras svenskan ständigt. Här lyfter vi fram några viktiga tendenser.
Informellare språk
Sedan 1970-talet har det pågått en utveckling mot ett alltmer informellt språk, i både tal och skrift, med ökat bruk av vardagliga ord, slang, svordomar och dialekt. Direkt, personligt tilltal har blivit normala (”Om du kör bil på vintervägar, ska du tänka på att köra lite långsammare” i stället för ”Den som kör bil på vintervägar, ska köra lite långsammare”), liksom tilltal med du och förnamn i stället för Ni, titel eller efternamn. Detta beror ytterst på att samhället blivit mer jämlikt.
Tydligast är det informella språket i snabba medier som chatt, sms och e-post, där man ofta skriver snabbt och slarvigt och med korta, ofullständiga meningar och många förkortningar. Vissa drag slår även igenom i massmedierna, inte minst i tv, reklam och bloggar.
Myndighetstexterna har också blivit enklare och begripligare. Detta är delvis en del av den allmänna språkutvecklingen, delvis ett resultat av ett systematiskt språkarbete, så kallat klarspråksarbete.
Engelskan allt mer dominerande
Vi har fått ett ökat inflytande av engelska på svenskan; vi lånar in allt fler engelska ord och uttryck: e-mail, date, scan. De flesta nyorden och de viktiga och frekventa orden i samhället är dock fortsatt svenska, och många lånord får försvenskad stavning och böjning: mejl, dejt, skanna, containrar. Våra lån av skrivkonventioner, som engelsk genitivapostrof och punkt som decimaltecken (Anna’s, FM 105.5), är språkligt besvärligare, eftersom de krockar med svenska konventioner.
Men det allvarliga problemet är domänförluster: när man bara använder engelska inom ett område. Det är i dag ett påtagligt hot inom högre utbildning och forskning, i synnerhet teknik och naturvetenskap, där nästan enbart engelska används. Men även på andra områden som reklam och ungdomskultur utnyttjas engelska ofta i kraft av sin högre prestige. Vi kommer också att få se en ökad parallellspråkighet mellan svenska och engelska på allt fler områden. I stort står svenskan dock stark.
Påverkan från andra språk
Det talas betydligt fler språk i Sverige än för ett par decennier sedan, i dag runt 200 modersmål, och följaktligen också mer andraspråkssvenska. Det finns sociolekter (kallade förortssvenska eller Rinkebysvenska, Rosengårdssvenska eller annat) med språkliga drag från olika språk, till exempel ord som keff (’dålig’), aina (’polis’), utelämning av prepositioner och andra innehållstomma formord som ”De låg sängen” (för ”De låg på sängen”), ”Vi går fikar” (för ”Vi går och fikar”) och förenklad ordföljd som ”Då han kom inte” (för ”Då kom han inte”). Sådana sociolekter kan användas även av ungdomar utan invandrarbakgrund.
Text och tal lever åtskiljda
Trots inslagen av talspråk, lever skriftspråket i dag alltmer åtskiljt från talspråket. Det är ett språk för ögat, inte för högläsning. Ett tecken på det är en ökning av säljande text som vill synas i det massiva informationsflödet, som logotypskrivningar (PlusGirot, eBay) och särskrivningar (guld ringar, Möbel Experten).
Ett annat tecken är att texterna blivit informationstätare, med kortare och mer kompakta meningar. I stället för att skriva ”Folk har blivit beredda att låna alltmer när de ska köpa bostad eftersom räntorna har sänkts” skriver man ”Låneviljan vid bostadsköp har ökat på grund av räntesänkningarna”.
En sådan mening är lätt att läsa tyst men svårare att tolka och lyssna till. Skriftspråkets ställning märks också på att uttalet av många ord blivit mer skriftspråkslikt de senaste decennierna: vi läser ut verbändelser (hittade, inte bara hitta) och ord som och och att läses ut som de skrivs (inte bara som å).
Men språksystemet är stabilt
Dessa förändringar gäller i första hand ordförråd och stil. Vi får en större språklig variation: fler kommunikationsmedier, texttyper, genrer och språk. Det grundläggande svenska språksystemet – stavning, böjning, ordbildning, skrivregler, grammatik – förblir dock stabilt. Små förskjutningar här och var kan ändå ses. Några exempel på grammatiska tendenser:
- Det blir vanligare med huvudsatsordföljd i bisats, främst i att-bisatser och indirekta frågebisatser: ”Min uppfattning är att det räcker inte med allmänna råd” (för ”.. att det inte räcker med allmänna råd”) och ”Man undrar verkligen hur ska det gå? (för ”... hur det ska gå?”)
- Infinitivmärket att slopas oftare: ”Hon lovade (att) försöka (att) börja (att) sluta (att) röka.”
- Predikativen böjs efter betydelsen, fast det formellt inte stämmer med subjektet: laget var otränade; kommunalrådet är sjuk (för laget var otränat; kommunalrådet är sjukt).
Artikeln är skriven av Språkrådet för Svenska institutet.
Språkrådet sammanställer varje år en lista över nya ord och fraser i svenskan (se länkar högst upp till höger på sidan).