• Om Sverige och svenska språket
  • Litteratur
  • Musik
  • Samhälle
  • Språk
  • Om Sverige
  • Översätt ord i artiklarna

Vatten – en svensk delikatess

Lyckebyån. Här har kommuner, industrier, kraftstationer och fiskevårdsföreningar gått med i vattenrådet för att värna om vattnet. Foto: Gunnel Bergström

Utomlands måste jag ofta borsta tänderna i stinkande klor eller släpa dricksvatten i dunkar från en affär. Men när jag kommer hem till Stockholm igen, vrider jag direkt på kranen. Kallt och gott är det att dricka vatten från Mälaren. Det kallas ytvatten, men det är inte från Mälarens yta, utan från dess botten som vattnet kommer. Det bara heter ytvatten, till skillnad från grundvatten, som rinner under marken.

Mitt dricksvatten hämtas uppströms Mälaren, en bra bit innan det går genom city. Det renas i en procedur med flera steg. Närmare Slussen är bottnen mer förorenad, och där skulle det krävas betydligt mer rening för att dricksvattnet skulle få god kvalitet. Ändå stod en av våra tidigare borgarråd där och drack ett glas orenat sjövatten direkt utanför Stadshuset, bara för att imponera på sina utländska gäster. Han blev inte sjuk just då, men det var inte särskilt smart gjort. 

På sätt och vis kan jag ändå förstå att han ville skryta. Stockholm vill ju vara vattenstaden framför andra. Vi kan både fiska och bada i innerstan. Och här ordnas varje år en världsvattenvecka för tusentals vattenexperter och vattenälskare från hela världen.

Inga skolbesök  

Tyvärr kan inte Stockholm helt leva upp till sitt goda rykte. Eftersom stadens miljöbudget har krympt under senare år, får Stockholm Vatten, som sköter om både dricksvatten och avlopp, inte tillräckligt med pengar för att renovera alla ledningar, när de börjar åldras.

Och nu ordnas inte längre skolvisningar på reningsverket, som var så jättebra förut. Då kunde massor av elever komma och se vad som hänt med allt som de trodde att de hade spolat bort i sina toaletter. Och de kunde komma hem från studiebesöket och säga till sina föräldrar att ingenting försvinner: ”Mamma, dina gamla strumpbyxor hade fastnat i rensgallret. Våra tops satt där också. Och jag kände igen farfars löständer!”  De fick lära sig att det varje vecka hamnar tonvis med blöta sopor i avloppet, som det kostar pengar och energi att ta hand om.  Och att gammal målarfärg och giftiga lösningsmedel förstör reningen. Hur ska de få veta sånt nu? 

Miljömätare. Om det är gott om flodpärlmusslor i ett vattendrag visar det att vattnet har bra kvalitet. Foto: Mr Kimm/Wikimedia Commons.

Vårda vattnet

Vi har ganska gott om gott vatten i Sverige. Lilla Edet och Härryda närmare Västkusten har till och med vunnit kranvattentävlingar. Många äldre människor berättar att grumsiga stinkande sjöar som de vuxit upp vid, idag är klara och fina vatten att både bada och fiska i. Strängare regler för utsläpp från fabriker och reningsverk har gett resultat och kommer att ge ännu bättre resultat på sikt. Skogsägare och jordbrukare vet att de måste sköta sig också. Golfklubbar snålar på vattnet under torra somrar.

Men ännu bättre måste det bli, och vi får aldrig sluta att vara rädda om vårt vatten. Våra mest kända problem i Sverige märks i Östersjön, när algblomningen på vissa håll är så tät och giftig, att vi inte kan bada där. Småbarn kan få utslag och hundar kan dö. Mycket beror på kväve som läcker från jordbruket, men också på att båtar av alla storlekar släpper ut avlopp direkt i havet. Annat som smutsar ner havsvattnet är olja som dumpas medvetet eller omedvetet från fartyg, och gifter som lever kvar i sedimenten sedan tidigare synder. 

Från källa till mynning

En ganska ny lagstiftning borde kunna ändra vårt förhållningssätt till vatten. Det är det europeiska vattendirektivet som vill se hela vattnet, från källa till mynning. För att Sverige, liksom alla andra EU-länder, ska nå god vattenstatus, krävs det att vi samarbetar över alla mänskliga och geografiska gränser i så kallade avrinningsområden. Det är roligt att träffa människor som har gått samman i vattenråd, till exempel inom avrinningsområdet till en å. De kanske är skogsägare, jordbrukare, kanotpaddlare, företagare eller flugfiskare, och de förstår att de tillsammans måste vara rädda om vattnet. De kan också lämna förslag till en vattenmyndighet om vad de tycker bör göras i ån, för att den ska bli ännu bättre. ´

Det viktiga är att de som är med i vattenrådet förstår att allting hänger ihop. Där kan till exempel de som häller ut något olämpligt i vattnet uppströms en å, inse att de smutsar ner åns vatten hela vägen ut till havet, där det nedströms kanske finns både campingplats och fiskevatten.

Om alla människor bildade vattenråd, skulle vi ta mer hänsyn till både vatten och varandra. Och sluta slänga strumpbyxor och tops och gifter i toaletten.

Av Gunnel Bergström
2010-04-20

Gunnel Bergström arbetar som frilansjournalist och har även varit svensklektor i Kaliningrad och Riga.

Åsikterna som framförs i artikeln är skribentens egna.