Första hjälpen i vett och etikett
– sex enkla tips inför din Sverigevistelse
Svenskarna är kända både för att vara artiga och oartiga. Det tackas i tid och otid, samtidigt som damer sällan blir hjälpta på med kappan. Att säga ”du” är artigt, medan ”ni” kan tas som en förolämpning. Låter det komplicerat? Det är just vad det är – också för svenskarna själva. Vett-och-etikett-experterna har bråda dagar, och i väntan på ett svar från dem får du här sex enkla regler som hjälper dig förbi några vanliga fallgropar.
1. Undvik döda fiskar
Ett fast handslag ger ett gott första intryck – om handen är sladdrig som en död fisk signalerar den att resten av personen är lika slapp. Men släpp för all del innan det krasar! Under tiden som handskakningen pågår är det bra om du dessutom söker ögonkontakt. Gör du det är hälsningen fulländad.
När man skakar hand förväntas man stanna upp och prata en liten stund (men man bör absolut inte hålla fast den andras hand för länge och stå och tvångsskaka den). Har man bråttom är det bättre att vinka, för det kan uppfattas som lite gangsteraktigt att skaka hand i farten när man möts på gatan.
2. Glöm inte systemkassen
Är du bjuden på fest? Ta med egen dryck. Regeln gäller inte finare fester eller middagar, men om du ändå råkar ta med en flaska vin kan den förstås förvandlas till en trevlig gåva till värden eller värdinnan (kassen med öl fungerar inte lika bra i det sammanhanget). För den som inte dricker alkohol är det ofta enklare, eftersom det brukar finnas läsk eller annat som alla kan förse sig av.
Det här kanske verkar snålt, men tänk på att alkohol är dyrt i Sverige – även den som inte badar i pengar vill kanske bjuda på fest ibland.
3. ”Ursäkta” fungerar nästan alltid
Förr i tiden kunde man höra krogbesökare ropa ”fröken” eller ”hovmästaren” när de ville ha kontakt med personalen. I dag används inga sådana titlar (undantaget är i skolan, där fröken nog alltid kommer att vara fröken). Vad ska man då använda i stället? Universallösningen är ”ursäkta”.
”Ursäkta” fungerar också i andra sammanhang. Många tycker att det låter betydligt trevligare och modernare än till exempel ”unge man” eller ”du där i blå jacka” om man vill göra den unge mannen i blå jacka uppmärksam på att han just tappat sin plånbok på gatan. Nackdelen med ordet är att det är så opersonligt – det riktar sig liksom till alla som råkar höra det – men det är smällar man får ta om man vill vara artig.
4. Riddare på vita hästar undanbedes
Gentlemän är en bok av Klas Östergren. I levande livet är de mer sällsynta. Naturligtvis uppskattar svenskar artighet, men det kan straffa sig att särbehandla kvinnor. I jämställdhetens Sverige vill de flesta spela efter samma spelregler oavsett kön – därför kan en galant gest som att betala notan eller hjälpa en ung, frisk kvinna av bussen kännas nedvärderande, trots att avsikten varit en helt annan.
Se det som en komplimang om du som dam blir behandlad som vem som helst – och bli inte förvånad om du som gentleman inte får den uppskattning du förväntar dig.
5. Ta kontakt mellan 9 och 21
Följer du den här gamla tumregeln gör du ingen sur genom att ringa eller knacka på vid fel tidpunkt. Visserligen kan du råka väcka någon i alla fall, men då låtsas de flesta som om de har varit vakna i flera timmar.
Nio-till-nio-regeln gäller bekanta, grannar eller över huvud taget folk som man inte känner så väl – nära vänner följer förstås sina egna lagar. Men en varning kan vara på sin plats: När svenskar är lediga vill de inte så gärna tänka på jobbet. Trevligast svar från din chef eller lärare får du förmodligen om du ringer en vardag under kontorstid.
6. Och du – glöm ”Ni”!
I Sverige är alla du med alla (utom med Hans Majestät Konungen och hans familj). Så har det varit under de senaste 40 åren, och många ser det som ett vackert uttryck för jämlikhet. Men särskilt bland den yngre delen av befolkningen börjar ett smyg-niande breda ut sig. Expediter och försäljare kan ofta höras säga ”Är det bra så, eller vill Ni ha något annat?”.
Låt dig inte luras! Risken är stor att den du niar bara blir irriterad och tror att du försöker göra dig märkvärdig. Dessutom har ”Ni” traditionellt använts neråt i hierarkin. Uppåt har man använt titlar och efternamn – men så gammaldags har vi ännu inte blivit i Sverige att vi har börjat med det igen.
Text: Maria Kapla och Johannes Ståhlberg
Bild: Victoria da Cruz
2009-11-02
 |
Maria Kapla och Johannes Ståhlberg är frilansjournalister och har tidigare arbetat som svensklektorer i Ryssland. |
Åsikterna som framförs i artikeln är skribenternas egna.