Drömmen om ett prinsessbröllop
Är du nyfiken på hur det var i Sverige förr, men tycker att museer är trist? Gå på bröllop! Som genom ett trollslag bleknar 2000-talet bort och ersätts av en romantisk kuliss från forna tider. Kronprinsessan Victoria är bara en i raden av alla som drömmer om ett riktigt traditionellt prinsessbröllop med vit klänning, brudvals och storstilad fest.
 |
| Kronprinsessparet. Foto: Paul Hansen |
Det börjar redan med inbjudningskorten. I stället för vanlig elektronisk kommunikation är det bara gammaldags snigelpost som gäller. Och när bokstäverna ska formas gör de ovana datorfingrarna vad de kan för att efterhärma den snirkliga skrivstil som var idealet på farmors och mormors tid.
När väl korten är utskickade kan brudens väninnor sätta igång att planera för möhippan – den uppsluppna förfest inför bröllopet som svenskorna har ordnat sedan 1500-talet. Från början kallades festen ”mökväll” och gick ut på att bada bruden inför bröllopet. I dag handlar det mer om att kidnappa bruden, klä ut henne och utsätta henne för olika upptåg. På liknande sätt beter sig brudgummens manliga vänner under den så kallade svensexan.
Kyrkbröllop för alla
Betydligt högtidligare vill svenskarna ha det under vigseln, alltså själva ceremonin som innebär att man gifter sig (eller ingår äktenskap som det heter med lite formellare ord). Två tredjedelar av brudparen väljer en kyrklig vigsel, som är lika juridiskt giltig som om man gifter sig i rådhuset. De flesta svenskar går visserligen inte i kyrkan annars, men ska det vara gammaldags och traditionellt så får man inte hänga upp sig på principer. Även homosexuella par kan sedan 2009 gifta sig i kyrkan – de vigs numera på samma villkor som heterosexuella.
Lagom till kyrkklockorna börjar ringa har det blivit augusti, den populäraste bröllopsmånaden. Gästerna har kommit tillbaka från julisemestern och står nu och trampar utanför den björkprydda kyrkporten. Det har sina sidor att bara vara traditionell ibland – många är osäkra på om de ska sitta till höger eller vänster i kyrkan. Så småningom brukar brudens släkt och vänner hamna på vänster sida, medan brudgummens slår sig ner till höger. (Svenska kyrkan har ännu inte uppdaterat etikettreglerna när det gäller var anhöriga till homosexuella ska sitta.)
Problematisk symbolik
Plötsligt dånar Mendelssohns bröllopsmarsch ut från orgelläktaren. In genom portarna kommer – brudnäbbarna! Ganska ofta är det brudparets egna små barn som får gå i spetsen och se söta ut, fast från början var näbbarna förstås hoplånade, eftersom det inte var så lämpligt att brudparet själva hade barn. Men känslan av tradition är så pass viktig en dag som denna att man gärna bortser från symboliken. Oskyldigt vita brudklänningar bärs också av höggravida brudar (nästan hälften av paren har eller väntar gemensamma barn).
Fast traditionerna måste uppfattas som svenska – annars kan de väcka ont blod. Kronprinsessan Victoria har fått utstå en hel del kritik från jämställdhetsivrare mot det opassande i att låta sig ledas till altaret av sin far. I Sverige går minsann brudparet sida vid sida genom mittgången! Nåja, oavsett hur paret väljer att ta sig fram till prästen följer sedan en miniatyrgudstjänst där själva vigseln ingår, innan det är dags för utgångsmarsch.
 |
| "Gammalt är finast". Foto: Eva Jernström |
Gammalt och exklusivt
När de nygifta ska åka iväg till festlokalen gäller återigen idealet ”gammalt är finast”. Häst och vagn eller veteranbil står mycket högre i kurs än senaste Volvo-modellen. Det som till vardags är bakåtsträvande och opraktiskt är den här dagen tecken på god smak och lyx. Kan man till exempel inte delta på festen får man gärna skicka en hälsning, men då är det telegram på speciella blanketter som gäller (fast allra exklusivast borde väl en brevduva vara?).
Men det finns gränser för nostalgin. Presenterna får gärna vara obegagnade. Enligt traditionen ska gåvorna bidra till att bygga upp det nya, gemensamma hemmet – kruxet är bara att brudparets hem inte är särskilt nytt längre, för i medeltal har de bott tillsammans (varit sambor) i nästan sju år. Möjligen är alltså en och annan hushållsapparat lite utsliten och skulle behöva bytas ut. I det läget kapitulerar också den bröllopsrusiga svensken och skapar en interaktiv önskelista på nätet, där gästerna kan bocka av vad de har köpt. Det är kul med presenter, men 67 brödrostar från 67 gäster (så många bjuds i genomsnitt) vill de flesta undvika.
Visst kan det kosta på att gifta sig. Närmare bestämt lägger brudparet ungefär 54 000 kronor, och då är inte bröllopsresan inräknad. Vart tog alla förnuftiga pensionssparande svenskar vägen? Bara lugn, de dyker upp igen på andra sidan bröllopsfesten. Men då heter de kanske varken Andersson eller Svensson längre – att välja ett efternamn som inte slutar på -son verkar locka allt fler. Vissa traditioner kanske ändå är till för att brytas?
Av Maria Kapla och Johannes Ståhlberg
2010-06-14
 |
Maria Kapla och Johannes Ståhlberg är frilansjournalister och har tidigare arbetat som svensklektorer i Ryssland. |
Åsikterna som framförs i artikeln är skribenternas egna.