• Om Sverige och svenska språket
  • Litteratur
  • Musik
  • Samhälle
  • Språk
  • Om Sverige
  • Översätt ord i artiklarna

Jag bryr mig mest om musik
– det är min politik

Sofia Jannok kom tillsammans med sitt band till Greifswald, en universitetsstad i nordöstra Tyskland, för att sjunga under kulturfestivalen ”Nordischer Klang” som alltid äger rum första veckan i maj. Eftersom vi studerar nordiska språk hade vi möjlighet att inte bara se henne ”live on stage” utan också att intervjua henne.

Sofia Jannok med band efter konserten på Nordischer Klang i Greifswald. Foto: Kerstin Kowalzig

– Jag vet att det finns ett stort intresse för samisk kultur i Tyskland. Det är större än i Sverige och det är fascinerande, säger Sofia Jannok.

Detta intresse och fascination visade sig i de stora applåderna efter den underbara och imponerande konserten som aldrig ville ta slut.

Att vara same eller inte – det är frågan. Eller inte?

Sofia Jannok är same, men samtidigt svensk medborgare.

– Jag skulle aldrig säga att jag är svensk. Jag är från Sverige, visst, men samer är ett annat folk.

Denna stora samiska medvetenhet grundar sig på en stark familjetradition. I hennes släkt är det självklart att vara samisk.

– De har aldrig tvekat om sina rötter, berättar hon. Tvärtom. Och de är också politiskt aktiva.

Sofia Jannoks morbror är t.ex. ledare för ett parti i Sametinget. Tack vare sin släkt har hon alltid känt sig nära förbunden med de samiska traditionerna. Samiska är hennes modersmål, trots att hon har lärt sig samiska och svenska parallellt. Och samiska är också hennes hjärtespråk.

– Det hänger faktiskt ihop: den starka samiska kulturen och de samiska traditionerna. Och då ligger språket väldigt naturligt. Det har ett sådant vokabulär som behövs.

”Det samiska lever alltid utomhus, mellan den stora himlen och jorden”

Sofias poetiska texter är endast på samiska, aldrig på svenska. En del sånger är dock på engelska.

Hon balanserar utan svårigheter mellan tre olika språk: samiska, svenska och engelska. Om man frågar henne vad skillnaden mellan språken består av, har hon svårt att förklara.

– Samiska har en känsla som är helt annorlunda för mig ... Det är svårt att förklara, men samiska ligger så nära till hjärtat, det är så känslosamt och varje ord känns så vackert ... Jag vet inte vad det är. Men det är språket som jag använder med de personer som står mig närmast.

Modern jojk

Sofia har aldrig fått en musikalisk utbildning. Man kan säga att hon är självlärd. Däremot har hon sjungit sedan hon var tio och varit med i många olika körer. Hennes musik lever genom hennes oväntat kraftfulla röst som framför allt framhävs genom den akustiska jojken. Men de flesta av visorna är en blandning av jojk och popmusik.


Sofia Jannok sjunger "Irene" från albumet "Áššogáttis/By the Embers".

Vi frågade hur det kom sig att Sofia började blanda olika musikstilar. I hennes familj sjöng ingen den traditionella jojken, den hade nästan försvunnit. Men hon hade ändå jojken i sin omgivning och var inspirerad av Angelit, en musikgrupp bestående av två unga tjejer från Finland som jojkade.

– Jojkstilen tog jag mest från Angelit och jag lyssnade mycket till popmusik – därför kändes det naturligt för mig att sammanföra de båda.

Sofia Jannok ser egentligen inte sin musik som en möjlighet att bevara de samiska traditionerna, fast recensenter uppfattar det ofta så.

– För mig har den samiska kulturen alltid varit så stark, så levande. Jag har aldrig känt att jag måste bevara den. Det är inte min filosofi. Jag gör den musik där jag bäst kan uttrycka mig och det vore konstigt att göra på ett annat sätt.

Hur visorna uppstår

Sofia skriver text och musik själv. Oftast gör hon det – och hon vet att det låter som en typisk kliché – ute i naturen. Händelser i naturen, känslor som väcks av omgivningen men också stadens atmosfär inspirerar henne. Därefter presenterar hon musiken för bandet, som består av Peter Tikkanen på piano, Johan Englund, trummor och Tobias Helén, bas.

– Vi arrangerar den ihop och komponerar sedan låtarna utifrån det. Bandet har jättestort inflytande på soundet.

Bandmedlemmarna har ingen samisk bakgrund. För Sofia är det till fördel för samarbetet, eftersom hon får många nya synpunkter. Men de fyra artisterna har samma sätt att jobba och komponera.

– Det handlar inte om vilket ackord man ska ta utan om vilken känsla vi vill ha.

Stor succé – inte bara i Sámpi

I Sámpi (Sameland) är Sofia en framgångsrik sångerska. Hon har vunnit den stora samiska melodifestivalen Sami Grand Prix 2001 och 2003. Men hennes musik fascinerar också den icke-samiska publiken. Trots att de flesta inte förstår texterna gillar de hennes musik. Varför är det så?

Sofias förklaring är att jojken huvudsakligen inte berör det språkliga intellektet utan mänskliga känslor.

– Även om man inte tillhör ett urfolk som samerna, så finns det ett visst ursprung och jag hoppas att jojken tilltalar denna ursprungliga kärna.

Konserten på Greifswalds teater är ett bevis på att hennes musik berör olika slags människor. Publiken var helt och hållet förtjust i Sofia Jannok och bandet, som denna kväll hade Johan ”Bengan” Bengtsson på bas och Lars Olsson på trummor. Inte bara musiken uppskattades utan också själva framträdandet. Det var tydligt att artisterna själva gillade konserten och att de hade roligt uppe på scenen.

Sofia Jannok är född i Gällivare 1982 och bosatt i Luokta Mavas sameby.

Album

Áššogáttis/By the Embers (2009)
White/Ceaskat (2007)

Utmärkelser

Norrbottens läns landstings kulturstipendium Rubus Arcticus 2006 
Gevalias musikpris 2006

Band

Peter Tikkanen (piano)
Tobias Helén (ståbas)
Johan Englund (trummor och slagverk)

Av Kerstin Kowalzig och Elisabeth Pohl
2009-06-29

	Kerstin Kowalzig är magisterstudent i nordiska språk/litteratur, konsthistoria och statsvetenskap vid Greifswalds universitet.
	Elisabeth Pohl är lärarstudent i konst, geografi och svenska vid Greifswalds universitet.

Åsikterna som framförs i artikeln är skribentens egna.