• Om Sverige och svenska språket
  • Litteratur
  • Musik
  • Samhälle
  • Språk
  • Om Sverige
  • Översätt ord i artiklarna

Körsång, allsång och sånglek – i tid och otid

Körsång – en stor folkrörelse i Sverige. Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix

Egentligen anser nog inte de flesta svenskar att de är speciellt intresserade av att sjunga. Så var det i alla fall för oss, tills vi en dag insåg att nästan hela tillvaron var tonsatt. Det var inte bara alla de traditionella högtiderna som hade sina särskilda sånger. Plötsligt upptäckte vi att vi faktiskt också deltog i en kör, även om den var förklädd till enkla sång- och fikastunder hemma hos olika kompisar. Dessutom sjöng vi så mycket med vår ettåriga dotter att hennes liv nästan liknade en pågående musikal – kyrkans barnsång en gång i veckan fungerade mer som ett slags pausunderhållning.

Trots allt detta sjungande såg vi ändå inte oss själva som några sångentusiaster, förmodligen för att det var ett så naturligt inslag i tillvaron. Det är förstås svårt att säga hur representativ den här inställningen är, men det finns officiell statistik som säger att över en halv miljon svenskar regelbundet sjunger i kör. Och vi blir bara fler och fler. Bland den halva miljonen finns allt från professionella körsångare till hobbysångare – fast vår ettåring och alla andra barn under 16 år är inte inräknade.

”Det svenska körundret”

Det kan förvåna att ett litet land som Sverige har så många körsångare. I alla fall blev den amerikanske musikforskaren Richard Sparks så nyfiken att han skrev en avhandling om fenomenet, The Swedish Choral Miracle (2000). För Sparks är körledaren, dirigenten och professorn Eric Ericsons arbete centralt för att ”det svenska körundret” skulle kunna uppstå. Under stora delar av 1900-talet var Ericson som spindeln i nätet för svensk körmusik, och 93 år gammal är han fortfarande aktiv. Att staten dessutom har varit generös med att stödja musikverksamhet och tonsättande har naturligtvis också bidragit.

Sparks avhandling fick de svenska musikforskarna att se på den egna traditionen med andra ögon. Utvecklingen under 1900-talet var förstås viktig, men vad hade hänt innan dess? En viktig bakgrund till ”det svenska körundret” fann man i de stora folkrörelserna som växte fram i Sverige under mitten av 1800-talet. Nykterhetsrörelsen, den kristna väckelserörelsen, och så småningom också arbetarrörelsen använde sig av körsång som ett sätt att berätta om sina idéer och skapa sammanhållning. Med hjälp av bland annat dessa rörelser byggdes sedan det demokratiska Sverige upp, och sångverksamhet i till exempel skolor och kyrkor kunde sprida kunskap och känsla för musik till alla. Man skulle alltså kunna säga att sången faktiskt har varit med och skapat demokrati i Sverige.

Programledaren Måns Zelmerlöw tar ton på Allsång på Skansen. Foto: Fredrik Persson/Scanpix

Körsång – en kul hobby

I dag ser det lite annorlunda ut. Visst används körer fortfarande för att förmedla budskap och skapa sammanhållning. Inom Svenska kyrkan och de olika frikyrkorna är det en självklarhet. Deras körverksamhet fortsätter också att samla deltagare, och många barn får genom dem sitt första möte med organiserad körsång. Men de flesta sjunger nog ändå i kör för att de tycker att det är en kul fritidssysselsättning.

Vår egen ”hemma-kör” där vi fikar lika mycket som vi sjunger, fungerar som vilken annan social aktivitet som helst och är ett exempel på hur körsång har avdramatiserats – man behöver inte vara proffs för att sjunga. I stället kan man välja en kör som passar ens egen nivå, intresse, musiksmak och sammanhang. Det finns gaykörer, barbershopkörer, manskörer, damkörer, skolkörer, barnkörer, företagskörer, pensionärskörer, alla-kan-sjunga-körer – möjligheterna att skapa sammansättningar med ordet kör verkar vara oändliga.

Både underhållning och konst på hög nivå

Eftersom körsång är så populärt är det kanske inte så konstigt att sång också används som underhållning på tv. ”Körslaget” och ”Så ska det låta” är exempel på program som år efter år har lockat storpublik. Nyligen lanserades också ”Den sjungande trappuppgången” där man får följa hur grannar från en förort till Malmö övar in ett körstycke som de sedan framför tillsammans med en symfoniorkester. Fast störst och äldst av alla populära sångprogram är ändå ”Allsång på Skansen”. Redan 1935 samlades människor på friluftsmuseet Skansen i Stockholm för att sjunga tillsammans. Sedan 1979 sänds evenemanget på tv, och flera miljoner människor sätter sig numera i tv-soffan varje vecka under sommaren för att titta och sjunga med.

Men körsång är inte bara fritidssysselsättning och tv-underhållning i Sverige. Den kan också vara konst på hög nivå. Precis som den amerikanske musikforskare Richard Sparks, anser många att vi har den svenska körsångens grand old man, Eric Ericson, att tacka för det – och för det svenska köridealet. För den som känner till utryck som Ikea-vitt eller sparsmakad svensk design, är det ett ideal som är lätt att känna igen om man hör det. En känd musikjournalist liknade nämligen det svenska körsoundet vid ”homestylade hem: avskalat utan skrikiga tapeter eller malplacerade tavlor. Karaktären stannar vid det lätta och ljusa”.

Av Johannes Ståhlberg och Maria Kapla
2012-04-19

Maria Kapla och Johannes Ståhlberg är frilansjournalister och har tidigare arbetat som svensklektorer i Ryssland.

Åsikterna som framförs i artikeln är skribenternas egna.