”Folk trodde att jag inte kunde skriva”
– intervju med Emil Jensen
Emil Jensen kombinerar pop, ståuppkomik och lyrik till en egen genre – även om musiken är huvudspåret. Att skriva texter på engelska har han aldrig övervägt.
 |
| Emil Jensen. Foto: Peter Westrup |
Vad kom först, text eller musik?
– Från början spelade jag instrumental musik. Jag hatade att skriva när jag var liten, för jag hade en hemsk handstil. Ingen kunde se vad jag skrev, så då trodde folk att jag inte kunde skriva … Men de jag lyssnade på hade ju texter, så då tänkte jag att jag ville ha det också. Efter att det vände gick det snabbt. Det blev till och med texter över. Och när jag började uppträda blev de till lyrik, komik och mellansnack. Men det dröjde innan jag såg mig som en textmänniska.
Vad är svårast att göra – text eller musik?
– Det går fortfarande alltid väldigt mycket snabbare att göra musiken – det kan ta ett halvår att skriva en text!
Vad skriver du om?
– Det autentiska är en språngbräda ut i det fiktiva. Ibland är det en bisarr liten historia som måste berättas, ibland något självbiografiskt, allvarligt, ibland en global fråga jag tänkt på. Den röda tråden är att det känns angeläget och viktigt. Oroväckande mycket är sant i det jag skriver – i de mest absurda texterna är det ofta väldigt sant. Ibland är det nästan så man får hejda verkligheten lite, så det blir mer grått och trovärdigt …
Det låter som om du har ett väldigt spännande liv?
– Det tror jag att alla har. Både omvärlden och invärlden är mycket mer intressanta än man tror. När jag gick vid kanalen i Malmö för ett tag sedan hörde jag till exempel en man ropa till kvinnan han var i sällskap med – med något desperat i rösten – ”Vem är det som har gåshud, är det du eller jag?!”.
Kan du ge ett exempel på en text som du är extra nöjd med, och förklara varför?
– Vad som skiljer en låttext från andra texter är att man ska kunna lyssna på den 800 gånger eller 8 000 gånger, och fortfarande hitta något i den. Varje människa som lyssnar ska kunna ha en egen uppfattning om vad den handlar om. Jag kan nämna ett par stycken, som jag gillar av olika skäl.
– Så får du mig ändå är en. Den går ju varm på bröllop har jag hört, men är samtidigt både en hejdundrande kärlekslåt och ganska hemsk historia. Jag skulle inte spela den på mitt eget bröllop, om man säger så:
Vem vill ha stolthet när man kan få den man vill ha?
Vad ska jag med värdighet när jag kan ha det bra?
Integritet vad har det nånsin gjort för mig?
Och tryggheten byter jag med glädje ut mot dig
Och vad du än gör med mig nu
och vad du än försöker säga nu
Så får du mig ändå
Om du trollar bort mig långt ifrån dig
och lurar hem mig med dina sämsta tricks
Så får du mig ändå
Och tro att du har tröttnat på mig
Ring mig sen och ångra dig igen
Så får du mig ändå
För vad du än gör med mig nu
och vad du än försöker säga nu
Så får du mig ändå
För jag har bestämt mig
Mina känslor leker med dig
Jag har stämt dig
Så din pipa dansar efter mig
Och tämjt mig
Tvätta rent min hjärna tills jag är fri
Tills allt sjunger din melodi
(Ur Så får du mig ändå)
– En annan låttext som jag är nöjd med är Maj förra året. Det är en väldigt bisarr historia, som tyvärr är väldigt sann. Den texten kände jag mig nöjd med redan när jag läste igenom den första gången.
Vi hälsade på hos din morbror på psyket
vi spelade pingis jag vann ganska stort
Du sa det var dumt han kan bli deprimerad
jag vet det var själviskt och omoget gjort
Och jag tänkte tyst för mig själv
finns det något mer deprimerande
än en läggmatch i pingis på psyket?
Vi fyllde en termos och lifta till Fårö
med en storvuxen man som var gammal polis
Han sa Palme lever han blev aldrig mördad
nu spelar han dragspel och bor i Paris
Det är en märklig konspiration
alla vet om det men har tystnadsplikt
och det är farligt att veta för lite
Du tog några piller jag strök några rader
vi tog oss en macka på Krutens bensin
Ägaren tände mig enskilt med Elvis
och visa en husvagn som tillhört James Dean
När vi åkte hem därifrån
stod han och vinkade som Silvia
han sa vi gör så mot kunder vi gillar
Aska och regn vi kom hem mitt i natten
jag var lite darrig av allt koffein
Någon hade lämnat en yxa i dörren
du sa det är Gabriel mitt ex vilket svin
Jag tänkte tyst för mig själv
det blir svårt att reparera det
en gammal pojkvän och en yxa
Och jag tänkte tyst för mig själv
finns det något mer deprimerande
än en gammal pojkvän och en yxa i dörren?
(Maj förra året)
Texterna har publicerats med tillstånd från Emil Jensen.
Av Anna Sandelin
2010-06-30
 |
Anna Sandelin är en journalist som älskar musik, men var för lat för att bli riktigt bra på något instrument. Nu ägnar hon sig mest åt ord, och tycker därför det är väldigt kul att få prata texter med artister. |
Åsikterna som framförs i artikeln är författarens egna.