• Om Sverige och svenska språket
  • Litteratur
  • Musik
  • Samhälle
  • Språk
  • Om Sverige
  • Översätt ord i artiklarna

Cornelis & Co

Från genombrottet 1964 och till sin bortgång 1987 nådde Cornelis karriär både de högsta höjder och den djupaste botten. I dag räknas han, tillsammans med 1700-talstrubaduren Carl Michael Bellman och Evert Taube, som en av våra största visdiktare. Cornelis var en poetisk och rebellisk ordvirtuos, och extremt produktiv. Bland inspirationskällorna fanns svensk folkmusik, berättande holländska ”lyssnarsånger”, blues, franska chansoner, jazz och samba.

Dramatiskt liv

Filmen Cornelis fokuserar enligt regissören Amir Chamdin på människan, snarare än artisten. Och när det gäller Vreeswijk behöver man inte hitta på något extra för att få till ett drama, hans liv var händelserikt nog i sig. Han föddes i Holland 1937 och flyttade till Sverige som 12-åring med familjen. Cornelis var väldigt beläst och slukade redan som ung mängder av svensk litteratur. Visor och egna texter började han skriva i slutet av 50-talet.

Snabb succé

På 60-talet lärde Cornelis känna trubadurstjärnan Fred Åkerström som ville sjunga in några av hans låtar. När de besökte skivbolaget Metronomes studio blev producenten Anders Burman så imponerad av Cornelis framträdande och sånger att han gav honom ett eget skivkontrakt istället. Första albumet Ballader och oförskämdheter släpptes våren 1964, och sålde guld. Det följdes av ytterligare fem skivor under 60-talet och fler än tio under nästa decennium. Efterhand fick dock Cornelis dramatiska privatliv, med bland annat fängelsevistelser, skatteskulder, stormiga äktenskap, alkoholism och amfetaminmissbruk, mer uppmärksamhet än musiken.  

Det sjunger några ungar på Karl Johan.
Dom låter starka och fina som bara ungar kan.
Själv är jag bakom lås och bom på mitt hotell.
En kväll bak barrikaden. En vanlig kväll.

Över mitt huvud svävar en kolsvart gam,
i rummet bredvid mitt sjunger en tokig dam.
Och jag är lite trött och tveksam men deras sång är gla'
– Om inga ungar funnes så sluta' ja'!

Ur Turistens klagan. Text & Musik: Cornelis Vreeswijk
Copyright © Wooden Horse Music Publishing AB. Tryckt med tillstånd av Air Chrysalis Scandinavia AB.

På 80-talet hade karriären i Sverige stannat av, och en skuldsatt Cornelis övervägde till och med att emigrera till Sydafrika. ”Jag tror att han trodde att han hade bränt allting”, kommenterar vännen Silas Bäckström när jag ringer upp för att prata Cornelis. Men så 1985, under ett gästspel på en konsert med Ulf Lundell, sa det ”klick” med den unga publiken. Då föddes tanken på att göra en Vreeswijk-skiva i rocktappning.   

– Det är i det läget jag ringer Sveriges samtliga grammofonbolag och frågar om de vill göra en platta med Cornelis, och alla tackar nej. ”Han är slut, han är för jobbig att arbeta med”.  Trots det såg Silas Bäckström till att skivan I elfte timmen blev verklighet. Han satte till och med sitt eget hus i pant för finansieringen. Skivan skulle bli Cornelis näst sista. Den sista, Till Fatumeh – rapport från de osaligas ängder, kom ut postumt. 1987 diagnostiserades Cornelis Vreeswijk med levercancer, och han gick bort i november samma år. 

Unik underhållare

Dagens Cornelis-revival ser Silas Bäckström med blandade känslor, och filmen kallar han ”lite beige”. ”Det var ju fan så mycket värre”.   

– Jag tycker det blir lite patetiskt med filmen och allting med grammofonbolagen. Nu dyker de upp – men var fanns de 1985? Och det gäller alla, bolagen, och andra inom vissektorn, säger han. 

Vad var Cornelis största styrka som artist, vad gjorde honom så stor?
– Att han är totalt unik. Han var ju en fantastisk underhållare. Det är en av få, få artister som kunde sitta i en och en halv timme på en scen och ta en dialog med publiken, han var ju mästerlig, säger Silas Bäckström.

Men trots att de jobbade ihop under många år tycker inte Silas Bäckström att han egentligen kände Cornelis. En uppfattning som återkommer bland flera av vännerna. Så, vem var Cornelis egentligen? ”Snäll och vildvuxen, oregerlig, komplicerad. Han var enkel, ensam, populär och jagad. Allting på samma gång”. Så beskrivs vissångaren av en av sina medmusiker, i en dokumentärfilm av Tom Alandh. 

Toner mellan generationer

Det löper sammanbindande trådar mellan de flesta av de stora trubadurerna i svensk musikhistoria. Och just att tolka och omtolka andra visartister är typiskt för de ”sjungande poeterna”. Nyligen upptäckte jag att Sjuttonde balladen, som jag alltid trott var Cornelis egen låt är skriven (men aldrig inspelad) av Evert Taube. Och här är det definitivt dags att säga något om denne trubadur av en tidigare generation. Evert Taube skrev sina första sånger redan på 20-talet, och många av dem har blivit en del av det svenska kulturarvet.  

Vad ligger bakom Evert Taubes framgångar?
– Sverige var jätteisolerat, och Taube hade ett bagage av historier som var sagolikt för de flesta svenskar. Han var en väldigt bra entertainer! Och han hade förmåga att förnya sig, säger Mikael Timm, författare till en biografi över vissångaren. 

Förutom av Taube inspirerades Cornelis även av 1700-talstrubaduren Bellman, vars sånger han också sjöng in på flera album. Än i dag är en av Cornelis mest kända låtar Fredmans Epistel No 81, Märk hur vår skugga. Och den tidigare nämnde Fred Åkerström gjorde sig främst känd just som Bellmantolkare. 

Sofia Karlsson medverkar på ett hyllningsalbum till Cornelis. Foto: Tobias Regell

Cornelis hyllad

De stora visdiktarna tolkas alltså ständigt på nytt, av nya artister. Två år efter sin död hyllades Cornelis själv av den svenska artisteliten med skivan Den flygande holländaren. 2007 gjordes en nyinspelning av hans dubbel-lp Poem, ballader och lite blues, med namn som Moneybrother och Ane Brun bland de medverkande. Och både Taubes son Sven-Bertil Taube och Cornelis son Jack Vreeswijk är vissångare och uppträder ofta med sina fäders låtar.

Samtal pågår

Bland nyare röster är Sofia Karlsson ett bra exempel på hur det svenska visarvet både används och förnyas. Sitt genombrott fick hon 2005 med tonsatta dikter av Dan Andersson (1888–1920). Cornelis och Taube är några av hennes influenser, och Sofia Karlsson har sjungit både den senare och Bellman på skiva. Även popartisten Håkan Hellström har vandrat i vislunden. 2002 släppte han ep:n Luften bor i mina steg med några tolkningar av Taube, Olle Adolphson och Fred Åkerström. Så hålls musikhistoriens sjungande poeter levande av dagens artister – ett samtal mellan generationerna som fortsätter.

Av Anna Sandelin
2011-05-02

Anna Sandelin är frilansande journalist och spelade själv i ett visband för länge sedan. Hon gillar särskilt Cornelis tolkning av Märk hur vår skugga.

Några kända sånger av/med:

Carl Michael Bellman (1740–1795)
Fjäriln vingad syns på Haga, Gubben Noak, Fredmans epistel no 81: Märk hur vår skugga, Fredmans epistel no 72: Glimmande Nymph

Evert Taube (1890–1976)
Calle Schewens vals, Dans på Sunnanö, Så länge skutan kan gå, Frithiof och Carmencita, Stockholmsmelodi 

Olle Adolphson (1934–2004)
Trubbel, Okända djur (tillsammans med Beppe Wolgers), Det gåtfulla folket (tillsammans med Beppe Wolgers) 

Cornelis Vreeswijk (1937–1987)
Somliga går med trasiga skor, Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind, Turistens klagan, I natt jag drömde något som, Veronica, Deirdres samba 

Fred Åkerström (1937–1985)
Jag ger dig min morgon

Upptäck fler vissångare

Exempel på nyare …
Lars Demian, Lisa Ekdahl, Melissa Horn, Jenny Almsenius, Sofia Karlsson, Carl-Johan Vallgren, Dan Viktor

… och äldre
Björn Afzelius, Barbro Hörberg, Povel Ramel, Birger Sjöberg, Owe Thörnqvist, Mikael Wiehe