En egen språkblandning
– intervju med Anna Järvinen
Svensk-finska indieartisten Anna Järvinen var sångerska i bandet Granada fram till 2003, men först när hon satsade på en solokarriär kom genombrottet. År 2009 släppte hon sitt andra album, Man var bland molnen, som hyllades av kritikerna och gav henne tre Grammisnomineringar – bland annat för ”årets textförfattare”.
 |
| Anna Järvinen. Foto: Kristian Bengtsson |
Vad har det betytt för dig att skriva texter på svenska?
– Det svåraste till en början var hur man uttalar vokaler. Hur säger jag egentligen ”a” eller ”e” eller ”i”? Jag bestämde mig ganska snabbt för att jag gör det precis som jag vill, och då blev det väldigt roligt. Den tanken smittade av sig på innehåll, meningsbyggnader, ordföljder. Jag blandar från finska uttryck, finlandssvenska, min mormors speciella engelska fraser och filmer och vad som helst till ett eget språk som nog låter helt simpelt och vanligt.
Hur gick valet av språk till? Du sjöng ju på engelska tidigare med Granada?
– En nära vän föreslog det bara, och det blev en utmaning jag var tvungen att anta. Nu känns allt annat än det och finska nästan som en omöjlighet.
Hur går ditt textskrivande till?
– Vet inte riktigt. De texter jag är mest glad över verkar nästla sig in utan att jag vet hur det har gått till faktiskt. Och ibland sitter jag väl och jobbar ... men ofta blir det inte så bra om man låter tanken styra för mycket.
Vad är svårast att skriva – text eller musik?
– Texten är alltid svårast. Melodierna kommer lätt när jag bara hittar rätt ackord.
När blir du nöjd med en text?
– När texten har en egen tyngd. Den svänger i melodin. Den uttrycker, både ljudmässigt och innehållsligt något som känns viktigt, inte för allmänt och inte för privat. Men framför allt något som svänger.
Kan du ge ett exempel på en text som du är extra nöjd med och förklara varför?
– Jag tycker början på Götgatan har de egenskaper jag nämnt. Den ligger i musiken och bygger kanske upp en bild av något som känns angeläget att säga.
Och jag gick i solen utan att sakna något
och jag gick där mitt i våren den lyckan var kort
för in kom du och var vackrare än vad
jag någonsin sett dig vara.
Ur Götgatan från albumet Jag Fick Feeling (Häpna 2007)
Av Anna Sandelin
2010-06-30
 |
Anna Sandelin är en journalist som älskar musik, men var för lat för att bli riktigt bra på något instrument. Nu ägnar hon sig mest åt ord, och tycker därför det är väldigt kul att få prata texter med artister. |
Åsikterna som framförs i artikeln är författarens egna.