Svensk litteratur utanför Sverige – inte bara mord och svårmod
Över hela världen är det lätt att hitta svensk litteratur i dag. Det svenska deckarundret, med Stieg Larsson och Henning Mankell i spetsen, har ökat intresset för både Sverige och den svenska litteraturen. Kriminalromanerna är i dag en av Sveriges främsta exportvaror inom kulturområdet. Men hur sprids den litteratur som inte innehåller mord och trötta poliser?
En talande skämtteckning i New Yorker nyligen visar en författare och en förläggare. Förläggaren säger: ”Jo, det här var ju ett spännande manus, men tror du att du kan göra det lite mer svenskt?” Framgångarna för svenska kriminalromaner är numera så självklara att de skämtas om. Utan tvekan har de också ökat det internationella intresset för litteratur från Sverige. Men det är fortfarande mest kriminalromanerna det suktas efter, säger Stephen Farran-Lee, ansvarig förläggare för skönlitteratur på Albert Bonniers förlag.
– Man får nog konstatera att det intresse vi genererar utomlands till 90 procent handlar om deckare – mord och svårmod. Där är intresset å andra sidan väldigt stort. Det är inte ovanligt att utländska förlag köper rättigheter till böcker som inte ens är färdigskrivna än.
Inte bara deckare
Det finns förstås undantag. Som exempel nämner Stephen Farran-Lee De fattiga i Lodz, Steve Sem-Sandbergs prisbelönta roman, ett verk som ligger långt från kriminalromanen men ändå har översatts till en mängd språk och sålt mycket bra över hela världen.
Det finns inga mätningar för hur det internationella intresset för den svenska litteraturen ser ut. Men Helen Sigeland på Statens kulturråd, som arbetat i många år med att sprida svensk litteratur utomlands, säger att hon numera vet ungefär vad de olika länderna är intresserade av.
– Storsäljare i Sverige tenderar att bli storsäljare även utomlands, och det gäller inte alltid bara deckare. Steve Sem-Sandbergs bok är ett bra exempel. Det finns också ett ökat intresse för svenska ungdomsromaner. Många länder har inte riktigt den typen av problemorienterad ungdomslitteratur som vi har i Sverige.
Detsamma gäller den svenska barnlitteraturen. Här har Sverige varit föregångare sedan Astrid Lindgrens dagar, säger Helen Sigeland.
– Jag tror det handlar om tilltalet, den syn på barnen som genomsyrar svensk barnlitteratur. Det är länge sedan vi hade didaktiska barnböcker i Sverige, men i många länder är det fortfarande det som finns. Vet du förresten att Pelle Svanslös är den främsta svenska storsäljaren i Ukraina, säger hon förtjust.
 |
| Norden stod i fokus på bokmässan Salon du livre i Paris i mars 2011. |
Kulturrådet hjälper smalare litteratur att nå ut
Kriminalromanerna hittas ofta genom talangscouter eller sprids genom litterära agenter. Men den smalare och mer krävande litteraturen behöver i många fall lite mer hjälp på traven för att nå ut.
Statens kulturråd delar två gånger om året ut stöd för översättning av svensk kvalitetslitteratur till andra språk. Stödet ges främst till utländska förlag, och i vissa fall svenska förlag som har en utarbetad plan för hur en viss bok ska spridas i utlandet. Även teatrar kan söka stöd för översättning av svensk dramatik. Till skillnad från en del andra länder accepterar Kulturrådet bara stöd för översättningar från originalspråket – inte de som är gjorda via till exempel engelska eller tyska som mellanspråk. Kulturrådet delar heller inte ut stöd till enskilda översättare, de får i stället söka pengar via Sveriges författarfond.
– Vi prioriterar gärna förlag som vill introducera en författare för första gången. Det är en kulturpolitisk gärning snarare än något att bli rik på, säger Helen Sigeland. Det gäller inte minst lyriken, som har svårt att nå ut.
Kulturrådet informerar också om svensk litteratur på internationella mässor och andra litterära evenemang. Varje år ger man ut New Swedish Titles, en omfattande broschyr på engelska och franska där årets skönlitterära höjdpunkter beskrivs. Kulturrådet har tät kontakt med både förlag och översättare.
Översättaren – en nyckelperson
Översättaren är en av de viktigaste länkarna när det gäller att sprida svensk litteratur utomlands. Inte bara för att det faktiskt är tack vare översättare som vi över huvud taget kan läsa litteratur på främmande språk. Det är ofta också översättare som tipsar förlagen om intressant litteratur från ”sitt” språkområde.
– När det gäller den mer exklusiva litteraturen är översättaren extra viktig, säger Stephen Farran-Lee på Bonniers. Inte minst när det gäller lyriken.
Han nämner årets nobelpristagare Tomas Tranströmer som exempel. Att hans poesi är så spridd över hela världen är till stor del duktiga översättares förtjänst.
En av Kulturrådets uppgifter är att stimulera fler personer till att vilja bli översättare. Det gör man bland annat genom att bidra till översättarseminarier i olika länder. Vad krävs då för att bli en bra översättare? Det räcker inte med att vara bra på ett annat språk.
– Först och främst måste man ha bra kunskaper i det egna språket. Man måste vara en språkbegåvning och ha stor lyhördhet för språket. Jag tror också att det är bra att läsa mycket skönlitteratur. Dessutom ger övning färdighet, betonar Helen Sigeland.
Det finns många väldigt begåvade unga översättare från svenska i dag, säger hon. Men det behövs ständigt fler.
– Jag skulle till exempel önska fler översättare till kinesiska, arabiska och persiska. Det finns flera redan nu, men fler behövs.
Det gäller att övertyga om att ett yrke som ofta är dåligt betalt och har låg status ändå är oerhört givande och stimulerande. Det går inte att nog betona hur viktigt det är med översatt litteratur, säger Helen Sigeland.
– Om man inte har influenser från andra länder blir man fort inkrökt. Och uttråkad, avslutar hon.
Av Annina Rabe
2011-12-19
 |
Annina Rabe är kulturjournalist och litteraturkritiker, bland annat i Svenska Dagbladet och Sydsvenskan. |
Åsikterna som framförs i artikeln är författarens egna.