Vad är det med svenskarna egentligen? Överarbetade kommissarier med relationsproblem löser fall efter fall men får själva aldrig vila – när deckaren är slut vill folket bara ha mer. De senaste åren har över hälften av de 20 mest sålda böckerna i Sverige varit deckare skrivna av svenska författare. Förlagen slåss om att hitta nästa stora deckardrottning eller deckarkung, medan läsarna runt om i landet går på skrivarkurser och i hemlighet drömmer om att bli upptäckta.
 |
| Läsning ett kärt sommarnöje för många svenskar. Foto: Per Klaesson/Scanpix |
Kanske en av dem är vår semestrande svensk som just rättar till solhatten och tar en slurk av sitt termoskaffe. Läpparna rör sig upphetsat under läsningen – det första mordet har redan begåtts. Varför och av vem? Kommissarien sliter sitt hår, rotar i arkiven, pratar med sin hund, dricker sig redlös, lyssnar på konstig musik och har en komplicerad romans. Och svensken bara njuter där på stranden eller framför sommarstugan utan att behöva lyfta ett finger.
I kommissariens fotspår
I eftermiddag ska det bli mulet. Då tänker svensken passa på att åka i sin favoritkommissaries fotspår med hjälp av turistbyråns "Guide till idylliska brottsplatser". På mittuppslaget i boken är pittoreska fiskelägen, exotiska grottor och mysiga kaféer utmärkta med stora röda prickar. Svensken far med fingret över kartan och ser med skräckblandad förtjusning fram emot att få uppleva alltsammans i verkligheten. Samtidigt passar det förstås bra att inhandla lite lokalt hantverk och delikatesser till kvällens middag.
Deckargenren har till turistnäringens stora glädje gett både gamla och nya besöksmål en spännande krydda. Bohuslän och Stockholms skärgård har numera sina egna skärgårdsdeckare, och Gotland har sina Gotlandsdeckare. Men för den riktigt inbitna deckarläsaren finns det bara en plats i Sverige som gäller – Eskilstuna. Här samlas deckarakademin för sina överläggningar, och här ligger det officiella svenska deckarbiblioteket. Fast i de flesta sommarstugor finns förstås små behändiga deckarbibliotek, lagom för några veckors intensiva studier. Svensken, som trots sin solhatt nu börjar känna en tilltagande yrsel, har sökt sin tillflykt i stugans svalka. Den lilla bokhyllan svämmar över av tidigare sommargästers kvarlämnade böcker.
 |
| Spänning för regniga sommardagar. Foto: Rainer Tihvan |
Ett fall för amatördetektiverna
På golvet framför hyllan ligger klassikern Mannen på balkongen av Sjöwall och Wahlöö. Svensken stelnar till – har någon knuffat ner boken och försökt göra sig av med den? Blicken faller på två bastanta delar av Stieg Larssons Millennium-trilogi, men de vilar oskyldigt på toppen. Det måste ha varit någon annan … Har Mankells kommissarie Wallander varit i farten? Svensken drar ut Villospår och bläddrar koncentrerat. Nej, Kurt har visst supit sig full igen och somnat hemma i köket. Hm … Kan det vara …? Ja, naturligtvis: deckardrottningarna! Liza Marklunds Sprängaren utlöste ju ett bokskred redan 1998. Det spred sig snabbt, och nu har Mari Jungstedt, Camilla Läckberg, Anna Jansson, Åsa Larsson och de andra erövrat hela hyllplanet.
Svensken får ett nöjt leende på läpparna och sjunker utmattad ner i soffan. Det kostar på att bedriva detektivarbete i praktiken, särskilt om man inte är utbildad polis. Ändå är det många som lägger näsan i blöt. Under de senaste åren har allt fler journalister och jurister – och till och med en anarkistisk hacker – börjat konkurrera med kommissarierna om huvudrollen i de svenska deckarna.
Kanske är det inte så konstigt. Många författare är nämligen själva just journalister och jurister. (Om någon är anarkistisk hacker har hon eller han lyckats hålla det hemligt.) Ofta spinner också deckarna sina historier kring aktuella samhällsfenomen som de här yrkesgrupperna kommer i kontakt med på jobbet.
Underhållning i trygg miljö
Det är nog bland annat detta som gör svenskarna så förtjusta i sina deckare – den trygga och vardagliga inramningen skapar möjligheter att både koppla av och fundera över viktiga samhällsfrågor om man har lust. Den betalda semestern i en ombonad sommarstuga känns så fjärran från grov kriminalitet att underhållningsvåldet aldrig blir mer än en spänningshöjare. Möjligtvis kan man riskera att bli mörkrädd och inte våga gå ut på dasset mitt i natten.
Svensken vaknar med ett ryck på soffan. Det börjar redan skymma, och det rasslande ljudet från träden utanför fönstret känns lite läskigt. Utflykten får vänta tills en annan dag – här behövs ljus, mat och värme för att fördriva den kusliga stämningen. Svensken tänder alla lampor och tar fram sin nya kokbok: "Blodiga biffar – deckardrottningen bjuder till fest".
Oumbärligt i sommarens semesterpackning (den blir tung ...)
- Stieg Trenter: I dag röd… (En av flera deckare i Stockholmsmiljö, från mitten av 1900-talet)
- Maj Sjöwalls och Per Wahlöö: Polis, Polis, Potatismos! (Del i klassisk serie om kommissarie Martin Beck)
- Håkan Östlundh: Släke (Första delen i serie som utspelar sig på Gotland)
- Åsa Larsson: Solstorm (Första delen i serie om juristen Rebecka Martinsson från Kiruna)
- Jan Guillou: Coq Rouge (Första delen av serie om spionen Carl Hamilton)
- Henning Mankell: Mördare utan ansikte (Första delen i serie om Ystadspolisen Kurt Wallander)
- Liza Marklund: Sprängaren (Första delen i serie om journalisten Annika Bengtzon)
- Åke Holmberg: Ture Sventon, privatdetektiv (Första delen i klassisk barnboksserie om privatdetektiven Ture Sventon)
- Håkan Nesser: Det grovmaskiga nätet (Första delen i serie om kommissarien Van Veeteren, utspelar sig i ett fiktivt land)
Av Maria Kapla och Johannes Ståhlberg
2010-06-21
 |
Maria Kapla och Johannes Ståhlberg är frilansjournalister och har tidigare arbetat som svensklektorer i Ryssland. |
Åsikterna som framförs i artikeln är skribenternas egna.